Som du strålar från mitt hjärta. Som en motorväg av ljus.
En sak har jag lärt mig på sistone. Ibland kan man aldrig ana vad som ska hända, även det som verkar så självklart visar sig inte vara det. Det man trodde skulle hända kanske inte händer, det man aldrig trodde skulle hända gjorde såklart det. Jag vet inte vilket som är värst. Att ha förväntningar och att inte se dem uppfyllas. Eller att det som man aldrig trodde ens var tänkbart, som man inte ens själv fick göra, att det hände.
Allt kan förändras av en person, det man trodde var så förbjudet. Det som var förbjudet, i hemlighet, man skulle bara veta och inte göra något helt enkelt. Var helt plötsligt inte det. Och det man trodde man hjälpte till med, det man trodde att man stod bakom någon för. Hade inget värde, tydligen. Ibland tänker jag för mycket. Jag märker det. Men ibland vet jag att jag tänker rätt. Jag tror jag har det nu. Jag vågar bara inte göra något av dem.
Olivia som tänker för mycket. Håller på att sprängas, det får snart inte plats med fler tankar.
Allt kan förändras av en person, det man trodde var så förbjudet. Det som var förbjudet, i hemlighet, man skulle bara veta och inte göra något helt enkelt. Var helt plötsligt inte det. Och det man trodde man hjälpte till med, det man trodde att man stod bakom någon för. Hade inget värde, tydligen. Ibland tänker jag för mycket. Jag märker det. Men ibland vet jag att jag tänker rätt. Jag tror jag har det nu. Jag vågar bara inte göra något av dem.
Olivia som tänker för mycket. Håller på att sprängas, det får snart inte plats med fler tankar.
Kommentarer
Trackback
