Trouble is a friend of mine

Ibland är det konstigt hur lättlurad man är. Ibland är det konstigt att man inte förstod. Att precis samma sak skulle hända igen, det man inte hade trott. Men en liten tanke kommer fram ibland, man vet att den är något man inte vill tro på. Så man blir lurad igen. Man tror inte på sina tankar, det hjälper inte att de skriker. Skriker att allt är fel, ropar främst för att någon ska lyssna. Helst en själv, det är en själv som behöver lyssna. Ändå gör vi tvärt om. Regnet faller, förtroende faller, gång på gång. Vi kan gömma oss för regnet, vi behöver inte stå ut, men ibland blir man lämnad och förtroende är något man inte kan gömma sig från. Ett förtroende ska finnas där, alltid. Man ska kunna känna det.
Vad händer när man inte känner det längre? Vad händer när man blir lurad igen. Man tycker att man är dum som gick på den, att man inte fattade att det inte var dig de ville åt. Det var vad du hade, hade att erbjuda, vad de kunde göra med dig. Ändå kommer du tillbaka.

Jag fattar inte att jag gick på den igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0