Panik i hönshuset.
Just nu håller jag på att vara med om något som liknar ett sammanbrott av panik blandat med stress. Med andra ord: Panik i hönshuset. För det finns nog ingen annan plats som är mer fullt av stress än ett hönshus. Det vet ja gav erfarenhet eftersom när vi bodde i Norrtälje så hade vi ett hönshus. Det var dock många år sedan. Men jag minns fortfarande natten då min lilla gula kyckling blev uppäten av räven som lyckats öppna dörren till hönshuset. Fy fan.
På tal om fan. På tåget hem där jag hade sällskap av Rebecka så satt det en liten kille som kan har varit typ 10 år kanske. Han hade tydligen lärt sig sitt första svärord som han använde i varenda mening. Han matchade det med att skrika käften lite här och där. Herregud. Satt jag sådär när jag var 10 år? Det var verkligen... speciellt. Tjejen mitt emot oss tittade på oss med samma min som jag och Rebecka hade. Och vi kunde inte låta bli att skratta till. Det lät så hemskt. Han var ju så liten.
Nu ska jag fortsätta läsa min dötrista bok.
ha det bäst!
OH YES ;-D Så här såg jag ut igår efter min nedfrysning, dun-tofflor,
filt och te, that's how we do it ;-)
Kommentarer
Trackback
