Ollie

Själv mår jag jätte bra och har precis kommit hem från ett intensivt pass barnvakt. De är ju sjukt söta, lilla Henrik på bara 1 år och Charlotte på 4. De skulle kunna charma brallorna av vem som helst. Just nu sitter jag och sörjer mina typ tillagade fingrar som jag brännde på skållheta potatisar i lördags. Dem måste ha typ kokts eller nått. Det sög getballe. Något annat som sög var också när jag var påväg till dansen i dag och precis när jag klivit ur bilen och börjat vandra så möter jag en tjej från min grupp. Hon är på väg åt andra hållet. Fel håll. Bort från danshuset. Jag panikar, har jag kommit sent?! Är det slut? Jag slänger mig på Johanna och frågar om jag missat dansen. Hon skrattar åt min panikslagna min och säger att det inte var någon dans, de hade typ skrivit fel på pappren för på dörren stod det att vi börjar  v. 4. Jag lägger benen bak på ryggen och kubbar tillbaka mot mammas bil som jag ser vända och precis när jag kommer ut i synfältet så kör hon bara för bi mig. Med en snopen min står jag och flaxar med armarna som ett riksmongo och försöker få mammas uppmärksamhet medans hon lugnt kör bort mot sitt träningspass. Det går inte att göra annat än att skratta åt de hela. Johanna och jag garvar åt mitt patetiska försök att få skjuts hem igen. Jag får då vandra hem, lat som jag är stånkar jag mig hela vägen hem.

Nu blir det ännu bättre, jag har tappat bort pappret med det jag ska säga till ett skolarbete! Motha wanker! Jag ska spela in min röst och den ska sen skickas till den som sätter ihop filmen ikväll!! Ska nu försöka rädda mitt skin genom att ringa runt till alla i gruppen och få tag i pappret.

Jaja nu ska jag försöka limma ihop mitt patetiska försök till ett liv. SNälla Hermina SVARA!

Puss&kram skumbanan