Vandrande-pinne på crack.
Den här dagen sög getdase. Jag hade sovmorgon vilket ifs var skönt men sen när jag ska ta mig till skolan får jag höra ur högtalarna att alla tågen är inställda. Så jag kan inte ta mig till skolan. Får skicka ett desperat mail till alla mina lärare, tumme ner. Roligt var det dock att träffa Lisen på eftermiddagen där hon satt och färgade håret hos frisören. Vi snackade lite och sen tog jag påsen med kläder jag skulle låna och kubbade som en vandrande pinne på crack. När jag skulle dit tog det typ 40 min extra för att jag inte hittade nu virrade jag endast bort mig en liten stund. Jag hinner precis med saltsjöbanan och med mina sista krafter springer jag upp för den djälvulskt långa och branta backen jag bor på. Direkt hem till de jag barnvaktar hos och klistra på ett smile. Att visa mitt riktiga ansiktsuttryck hade nog skrämt de stackars barnen haha.
När jag helt slut kommer hem provar jag outfiten som Lisen lånade ut och den är grymt snygg - visas imorn. När jag går ner för trappan för att visa min mama kläderna så förväntar jag mig en positiv reaktion. Något som "åh vad fint" eller "det där var ju snyggt". Istället fick jag ett helt hav av babbel och tjat över mig som fick mig att bara stå och hålla för öronen som en 5 åring. Varför detta tjat?! Jag föstår inte, hon skulle aldrig ens orka lyssna på sig själv det var hon som fick det över sig. "Du köper för mycket kläder, blablabla" "mimimimimimimimimblablabla" allt i en härlig tjatmoster ton. Lack är det ända ordet som kan beskriva mig i denna stund. Jag vände på klacken sket i att hon sa åt mig att stanna och stängde in mig på mitt rum. Sen tvingas jag ner för att äta middag fast jag redan gjort det när jag barnvaktade. Så GRYMT onödigt. Tjattjattjathot. Jaha, nu ligger festen risigt till. Om jag inte kommer ner bums och iaf sitter vid bordet får jag inte gå. Jag funderar seriöst på att klättra ut genom mitt fönster och rymma. Men festen är för lockande så där satt jag vid middagsbordet och spred en allänt dålig stämmning. Så börjar bråket igen. Min pappa och brorsa sitter bara och tittar på oss och vågar inte avbryta när vi sitter och skriker åt varandra.
Nu ska jag barnvakta IGEN! Känner inte att humöret är på topp, menmen. BAJS! Nu måste jag springa. Hoppas er dag var bättre än min. Den tog nog rekord, lär bli svår att slå.
puss
Kommentarer
Trackback
