...
Idag går jag inte till skolan eftersom det kommer bli omöjligt att fokusera. Jag önskar verkligen att jag kunde prata om sånt som är känsligt. Men det kan jag inte. Jag är en sådan som trycker undan allt och försöker glömma allt, bara gå vidare så snabbt som möjligt. Det får folk att tro att jag inte bryr mig ibland, att jag inte har tagit något så hårt. Det gör jag, har jag. Jag visar det inte, får inte tänka på det. Men nu måste jag och jag hatar det verkligen. Jag tycker inte om att visa mig sårbar, jag har spenderat så mycket tid med att bygga upp murar runt mig som jag trodde skulle skydda mig när något hände. Men de revs. Direkt. Det är som om de aldrig stod där, starka och oberoende.
Folk som inte känner mig tillräckligt bra, tror att jag bara är en elak person utan sympati för andra. Jag lägger spydiga komentarer och behandlar andra inte enligt den "gyllene regeln". Det är en fasad, jag vill inte att folk ska komma så nära, jag blir så känslig. Och jag tycker inte om den känslan. Jag vill inte att folk ska komma och lägga armen runt mig och tycka synd om mig. Att folk ska titta på mig med en blick som visar att de beklagar. Att de är ledsna för min skull. Att de bryr sig.
Jag vet att jag nog är knäpp och förmodligen phykiskt störd som inte vill ha stöd. Och innerst inne vill jag nog det kanske. Jag vill bara inte visa det. Jag vill inte visa mig sårbar. Jag vill inte prata om det.
Idag är Farfars begravning och jag vill inte prata om det. Men tro inte att jag inte bryr mig.
Kommentarer
Postat av: Hermina
Vi saknar dig i skolan vännen! Kram på dig!! <3
Trackback
